Varför är man rädd att sticka ut? Klädesmässigt alltså. Visst, jag vet, allt det där med grupptillhörighet osv. Men nu snackar jag om oss som säger att vi inte bryr oss om vad nån tycker. Även fast man säger att man inte bryr sig så gör man ju det ändå innerst inne. Det kan vara vad en enskild person tycker eller vad en grupp tycker. Som jag, jag säger att jag inte följer modet. Jag kör min egen grej och är oftast år före eller, ännu oftare, år EFTER modet. Men man har ändå en spärr i bakhuvudet som begränsar ens val.
Man påverkas av vad andra tycker eller skulle tycka. Man vågar ju inte vara huur konstig som helst. T ex att matcha rosa och orange – det fanns inte i min världsbild att det skulle funka eftersom färgerna skar sig, men när det blev modernt att blanda rosa och orange så var jag inte rädd att blanda två dessa två ovanliga färger. I dessa tider tycker jag t.o.m att det är snyggt! Man säger att man inte bryr sig men ändå vågar man inte go all the way. Jag gillar att go all in, men har sedan Ugly Bettys systersons uttalande lärt mig att Chanel menar att – om outfiten verkar “för mycket” – Take off the last thing you put on. Och det funkar skitbra, verkligen!
Nu när jag är 22 så klär jag mig fortfarande “konstigt” fast på ett mognare sätt än jag gjorde några år sedan (kolla bara http://vonkii.blogg.se 
). Det känns som att jag psykiskt inte skulle kunna klara av ett jobb där jag inte får klä mig som jag vill eftersom det är en sån stor del av den jag är och förmodligen det enda unika som finns med mig. Jag uttrycker mig genom kläder. Har funderat på att bli stylist ibland men det jag har svårt med är att välja NYA kläder åt främlingar. Även om jag hade lyckats skulle jag förmodligen få folk att se ut som mig. Ok, kanske inte lika extrema men man skulle nog fatta att det är jag som stylat dom. Satt hemma och hjälpte min syrra välja kläder en gång och mina föräldrar sa till henne “du ser ju ut som Veronica!”
Min favoritstund på dygnet är utmaningen jag står för inför varenda kväll – Vad ska jag ha på mig imorrn? Utmaningen som kräver att jag väljer ut en outfit som jag vill ha på mig och som jag skulle känna mig bekväm i under morgondagen, en outfit som representerar mig, en outfit som är jag.
Man ska våga klä sig som man vill. Men verkligheten stoppar oss. För i verkligheten måste man anpassa sig. I verkligen tittar folk konstigt på dig om du avviker från normen. I verkligen tycker folk man är konstig som klär sig annorlunda men skulle bli förbannat sura om någon skulle gå klädd likadant som dom själva. Och just det är min största “rädsla”, att någon ska ha samma saker som jag. Visst har det hänt jättemånga gånger men det är lika jobbigt varje gång. Jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag stör mig på att jag inte får vara unik.
But then again, alla vill väl vara speciella?
Posted by vonkii 
